Optimisterna accepterar resonemanget om Peak Oil men hävdar att det är ganska gott om tid, 10-20 år, innan det är aktuellt. När det händer så kommer de alternativa energislagen äntligen till sin rätt och reder ut situationen. Vi bör förbereda oss genom att styra upp bilvanor, kollektivtrafik och att satsa på tågtrafiken. Vår livsstil påverkas en del och vår ekonomi och energiförbrukning fortsätter sjunker men stabiliserar sig på en lägre nivå än idag. Exempel: Bilen kommer att bytas mot bilpool, tåg, buss och cykel.

Pessimisterna förlägger Peak Oil till en mycket nära framtid, eventuellt har vi redan passerat den. Nedgången i oljeproduktion kommer inte att kunna kompenseras av vare sig kärnkraft eller alternativa energikällor, ej heller fusion. De hävdar att i stort sett alla alternativ till oljan är så beroende av oljan för att realiseras att de inte är något alternativ vid en oljebrist, särskilt inte i en kraftig ekonomisk nedgång. Förvånansvärt många av pessimistdebattörerna har tidigare arbetat inom oljeindustrin som geologer eller liknande. Vissa av pessimisterna måste nog kallas dystopiker, eller på svenska, dysterkvistar. Ekonomin kommer att sjunka allt snabbare och när den kollapsar drar den med sig den samhällsstruktur vi är vana vid. Ett annat sorts samhälle tar vid, anpassat till korta transporter, byar, självhushåll och en mycket låg energiförbrukning. Om man ser på ett sådant scenario över en mycket lång tid kommer vår nuvarande livsstil att bara vara ett kort undantag av hög energiförbrukning innan allt återgår till det normala. Exempel: Bilen kommer successivt att bytas mot kollektivtrafik, cykel, häst och till slut fötterna.
 

Följande är tämligen säkert:
Världens alla oljekällor kommer någon gång att minska sin gemensamma produktion, vad man än gör med dem.
När oljeproduktionen minskar kommer (om inte förr) efterfrågan på olja att bli större än tillgången. Bristsituationen kommer att "lösas" genom att priset stiger och avgör vem som inte kan köpa. (Under 2005 krävdes en dryg fördubbling av oljepriset för att få bort 4-5% av efterfrågan.)
De flytande oljeprodukterna bensin, dieselolja, eldningsolja, flygfotogen osv. är så attraktiva och så svåra att ersätta att priset måste bli mycket högt för att få även de minst köpstarka att avstå från köp. Landsdelar och länder kommer att lamslås med början hos de fattigaste med fortsättning hos de näst fattigaste osv. Då och då kommer det höga oljepriset att ge så stor effekt att efterfrågan sjunker så att den blir mindre än tillgången. Då kommer oljepriset att rasa, ekonomin tar fart igen tills den ökande oljekonsumtionen slår i produktionstaket igen med skenande oljepriser som följd. För varje cykel kommer taket att vara lägre än förra gången. Den svårförutsägbara ekonomin minskar investeringslusten vilket påverkar den globala ekonomin negativt.
De flesta varor vi köper kommer att öka i pris, inte bara plast mm. som har olja som råvara, utan de flesta, p.g.a. att transportkostnaderna ökar kraftigt.
Konstgödsel är mycket energikrävande att producera vilket kommer att få kostnaden för mat att skjuta i höjden.

Följande är troligt:
Peak Oil är en topp i teorin men förmodligen en utdragen bucklig puckel i verkligheten. När man någon gång i framtiden ser tillbaka är det mycket möjligt att den maximala oljeproduktionen i världen är lätt att hitta, vilken månad till exempel. Skälet till att den följande månaden hade en lägre produktion kanske berodde på en strejk, en storm, ett elavbrott, en brand, en statskupp eller något annat som med globala mått är ganska futtigt.
Det är nog möjligt att förebygga krisen genom att vi byter energibeteende och livsstil men det måste ske 20 år innan för att hinna ge effekt. Det är ingen cynism att påstå att vi inte kommer att släppa vår bekvämlighet frivilligt.

Den kommande bristen på flytande petroleumbränslen kommer att dra upp priset på all energi men det är inom transportsektorn som bristen slår hårdast. Det finns inga alternativ till bensin, diesel, fotogen idag och det kommer inte att finnas några alternativ färdiga när bristen kommer. Elbilar har inte de batterier som krävs, bränslecellerna för bilar är långt från massproduktion, etanol och rapsdiesel kommer att tävla med matproduktion om jordbruksmarken och konstgödningen. Att pendla till jobbet blir både dyrare och krångligare. För vissa blir det omöjligt att arbeta kvar, eller att bo kvar.
När alla betalar mer för varor, transporter och uppvärmning så blir det mindre över till konsumtion vilket drar ner den ekonomiska aktiviteten lokalt, nationellt och globalt. Den våg av globalisering vi har upplevt de senaste decennierna, som bygger på att transporter är nära på gratis, ebbar ut. Lokal produktion står för en växande del av våra inköp.

Följande är möjligt:
Det blir ingen global kraftansträngning för att möta hotet om en brist på i första hand flytande bränsle, i andra hand energi. De kraftansträngningar som görs är militära för att försäkra sig om sin del av den krympande kakan. Krig om råvaror har skett förut och kommer nog att ske igen. De köpstarka kommer att förse sig både med mat och bränsle i en tid av knapphet.
Om konstgödselns marknadspris hamnar bortom stora gruppers betalningsförmåga kommer många att dö av undernäring och sjukdomar. Den här gången är det inte en övergående kris i ett afrikanskt land utan en början på en lång process där jordens befolkningsmängd anpassas till jordens resurser, främst när det gäller matproduktion. 200 år med exponentiell tillväxt på nästan alla plan avbryts och följs av mer normala förhållanden. Anpassningen kommer att bli fruktansvärd.

En annan och trevligare möjlighet är att vi får uppleva något genombrott inom någon annan energigren. Fusion ger i teorin enorma mängder energi med mindre direkta miljöstörningar än den gamla vanliga fissionskraften. Visserligen handlar det om el och värme, inte om bensin, men med mycket och billig energi kan en del av Peak Oil-problemen klaras av.